torsdag 8 mars 2018

Dag fem, eller sista dagen

Så nu har jag överlevt den, sista dagen för den här gången. Men jag hoppas jag kan vara här till påsk igen, eller lite innan 😊 och dit är det ju bara ett par veckor 😉.

Innan jag berättar om dagens promenad, så vill jag bara säga att den som säger att vindsnurror inte låter ljuger!! Fy vilket oväsen det var på snurran nu ikväll. Jag stängde av pannlampa för att se om det var något flygplan som var ute och tränade på lågflygning. Men så hör man svosch, svosch i mullret liksom. Vissa väder fungerar inte.

När jag var ute på promenaden idag så funderade jag lite över djurlivet och det har ju inte kryllar av nya spår direkt, lite hare, hermelin och kanske mård och så det där större... Vi gick ju på tjäder eller orre där första dagen och hundarna har visat lite i det täta nedanför stugan. Jo!! Jag har ju flera kvällar när jag varit ut hört pärlugglan spela och en kväll hördes det ända in. Mysigt 😊. 
 Så idag gick promenaden upp mot Härjeåsjöhålla igen. Fy bubblan vad tufft det var!! Jag ska aldrig mer hävda att jag har uthållighet, jag trodde jag skulle dö, ha ha ha... Taskigt skoterspår med nysnö i... Och en helt galen hund i midjebälte. Hur fixar hon det?? Utan henne hade jag aldrig kommit ända upp! När jag startade efter att ha stannat och hämtat andan, då slänger hon sig iväg och galopperar med mig på släptåg... Ha ha ha... Nu var även Cider lite med på noterna, men ändå....

Ja, så när vi går där så njuter jag av naturen, snön i träden...mmmmm.... Noterar att en tjäder varit vid en gran, gått en bit och lyft. Ser inte ut att vara någon snö i spåret... Sen brakar det till 😂😂. Har du hört en tjädertupp lyfta i din närhet?? Ha ha ha, de är inte tysta direkt... Den hade alltså landat, gått mot granen och sen gjort en håla under snön 1-1,5 meter bort, mot vägen. .. Och lyfte då kanske en-två meter framför hundarna... Och jag kan inte direkt säga att de flydde, 😂🤣😂. Även Lizza som gick bakom mig var framme på ett ögonblick!
 Och fast jag trampar igenom, lyckas jag hålla mig på benen OCH jag vrålar inte nej, utan lyckas få fram ett sitt. OCH de båda vita sätter sig!!! Underbart!! Så där står jag med snö långt upp på låren, berömmer två, har lust att typ mörda en... Och tillsist drar hon ju upp Allis och Cider också, men det kändes rätt bra... Sen blev det rätt omständligt innan jag kom upp och fick med mig alla, eller två.... Allis måste ha hjärnan på jämt... Jag säger vi går och hon bara går och fortsätter släpa mig uppför berget. Hon fattar att tuppen inte är kvar. De andra två får vi släpa bort... Sen skulle jag ljuga om jag sa att Allis inte ökar farten när vi närmar oss på vägen ner, men ändå...

Nu har jag diskat och packat det mesta. Ska försöka ta mig ner på byn i skaplig tid. Tjuva en skoter och hämta grejerna.

Hej hopp!

Inga kommentarer: