Alltså... vad har hänt på byn?? Plötsligt möter jag folk och hundar överallt... Jag har tidigare mött max 2 hundar på ett halvår...
Börjar med anledningen till enklare gångvägar. I tisdags så laddade jag ner försvarsmaktens träningsapp... och den var bra, superbra kan man säga... ha ha ha... alltså jag insåg sedan att man kunde göra inställningar på hur tränad man var och man kan läsa om var man bör ligga osv... Jo, jag körde dagens utmaning... det var mest fokus på rörlighet... ehm... ja, jo... tanken var kanske också att man skulle ta en liten paus mellan varv ett och två, jag vet inte... jag fixade det!! Jag var väldigt slut på slutet, men jag gjorde hela alltet, 2 varv, utan paus... ha ha ha... onsdag morgon var ok, lite träningsvärk, men ändå ok... nu är mitt jobb skit när man har ont, det är inte nyttigt att sitta still, men jag var ändå ganska ok... När jag kom hem tänkte jag att det brukar vara nyttigt att röra på sig så man inte stelnar till... tog mina vänner och gick lite drygt 8 km... Japp, sen var det helkört! Jag kom inte ner på toastolen utan att ta stöd och inte upp, att göra upp eld i kaminen var en mardröm... Varför ska de stå på golvet? Upp för trappen -inga problem, ner? Näe... När jag skulle ut med hundarna har jag två steg ner till marken och jag fick hålla i mig i stolpen till räcket och typ hasa ner... ha ha ha... Att gå ner för backen var fruktansvärt och jag önskar att Pajeron rullat, V70 är väääldigt låg... Apporteringsträningen på kvällen... ja, Allis fick hämta allt, även det som inte var tänkt, jag kom inte ner till marknivå...
Torsdag förmiddag var på nästan samma nivå... det var inte speciellt bra... Men, ja vi tog en promenad då också. Jag tänkte inte gå så långt, bara en 5:a kanske... det blev 7 och bland det bästa jag gjort. När jag sen kom hem så kunde jag plötsligt ta mig ner på toa!! Kaminen var fortfarande gränsfall, men inte lika illa som innan. Sen blev jag ganska snabbt bättre, visst jag känner fortfarande av rumpa och utsidan på låren lite, men nu kan jag ju röra mig.
Undra om jag kan det imorgon också...!? Har skottat av ett tak idag och känner mig inte helt på topp...
Ja, denna vecka har vi alltså tränat på hundmöten och människomöten...
Lizza har ju haft en skitperiod nu, vad gäller allt egentligen, men efter det som hände så har jag tänkt till och jag tränar även på människomöten. De två små vita är fantastiska!!
Tror det var i torsdags som jag mötte en äldre herre på spark. Allis och Cider hoppar upp på snöplogkanten och vägrar flytta på sig, underbara skruttar!! Detta gör att jag kan lägga allt mitt fokus på Lizza och göra titta där-leken. Vi mötte även fler under den promenaden...
I fredags så mötte först en sparkåkare och det syns så väl på Lizza att vi tränat, hon har en mycket mer positiv syn på allt som dyker upp och söker sig till mig. Perfekt! Men, så får vi hundmöte... Hon låser sig mer direkt, godis räcker inte riktigt till... Jag går upp på en infart för att ge Lizza mer utrymme och för att kunna strunta i de vita. Jag tar fram bollen och då fungerar det bra!
Det är ju detta vi behöver!! Massor med möten och lyckade möten!! Toppen!! Vi hade också fler människomöten senare...
När det är helg så törs jag inte gå med alla, jag är lite oroligt att det ska vara fler ute och jag vet inte hur mycket jag orkar... Med Cider och Allis mötte vi sparkåkare först, och det känns som jag inte ens behöver korta in Allis, fast hon är superglad så verkar hon inte vilja hälsa... troligen har hon inte tid... ha ha ha... På vägen hem sen så möter vi tre hundar, TACK och lov är Lizza inte med!! De uppför sig ungefär som Lizza, lite mildare kanske... men Allis gillar ju inte andra hundar och hon HATAR skällande hundar så hon går på min insida och skyndar förbi... och jag tror Cider också tyckte det var jobbigt så båda bara går. Super!!
Nu visste jag att de var ute på så jag satte mig i solen med en bok en stund innan jag tog Lizza... Och Lizza och jag vi tog sparken. Jag tänker att hon får blåsa ur sig riktigt då, det tar inte så lång tid och är lite latare för mig :-).
Efter några hundra meter får vi möte. Och jag vet att den hunden inte tycker om tikar, så jag går in framför ett garage, det är fullt plogat mot vägen och hon ser allt, men får lite mera utrymme... Vi leker titta där och med bollen (hon får inte bollen innan de passerat)... De knatar på med hunden, och hon skäller inte, hon tittar, men inte ett ljud, matten gör tummen upp till mig och de verkar ganska chockade, ha ha... inte första gången vi chockar dem, men första gången Lizza är inblandad. Perfekt!
Efter dem kommer en annan hund och även om det är en bit mellan så står vi kvar. Det är dumt att utmana om man inte behöver, det kan vi spara tills det verkligen behövs.
Även möte två går toppen, fast den andra hunden skäller på henne... Hon tycker inte den är värd en blick, men "titta där" går ut på att man ska titta så jag tjatar lite och hon rör då öronen och lite på ögonen, men jag har svårt att tro att hon ser på den. Skönt att vara värdefull ibland... eller snarare ha det som är värdefullt, ha ha...
Sparkturen fortsätter sedan utan fler möten och det enda som var på väg att hända var att vi gjorde ett försök att krascha där man svänger längs älven. Lizza älskar att ge järnet där och nu var det riktigt bra sparkföre = mindre bra för plastmedar och jag fick inget fäste alls och fick nästan stanna för att komma genom kurvan. Tokfia!
Nu ska jag ge de små lite käk, kvälls rasta och så kryper jag nog till kojs. Imorgon är planen att spåra lite...
Hej hopp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar